🏡

Här kommer åter en liten uppdatering!

Helgen den 21-22 april var jag i Stockholm. Jag köpte ett nummer av Situation Stockholm och så gjorde jag något jag inte gjort förut. Jag gick på Drottninggatan där jag fick se en man som låg på en bänk och verkade ha väldigt ont. Folk glodde och gick sedan förbi. Jag kan inte gå förbi så jag gick fram, satte mig på huk och frågade hur det stod till. Han förklarade att han hade fantonsmärtor i benet. Då fick jag se att han hade bara ett ben. Jag såg inte det först. Jag frågade om man ville att jag skulle kalla på ambulans men han förklarade att de inte kunde hjälpa honom. Han hade starka värktabletter. 

Jag vet inte men jag tror att denne man levde i hemlöshet. Han hade smutsiga kläder, väldigt nariga läppar och jag upplevde att han hade droger i kroppen. Jag vet inte alls om det stämmer men det var min känsla. Hur som helst så var det viktiga för mig att jag tog mig tiden att stanna och prata med honom. Han tackade flera gånger för att jag stannade upp.

Efteråt kom jag på att jag skulle ha erbjudit honom mat och dryck men jag blev så ställd av situationen. Jag har inte hamnat i en sådan förut. Fortfarande är det viktiga att jag stannade och hörde mig för med honom.

Så till Tanzania! Tack vare mina bidrag har min familj kunnat bygga ett nytt hus. Taket var sönder på det gamla och det regnade in. Nu har de i alla fall ett hus! 🏡 Jag drömmer om att besöka min familj en dag men jag vet inte alls när det kan tänkas bli. Jag får börja med att spara till det och sedan skaffa mig ett pass! 

Fortsättning följer!

Stockholm och Norrtälje

Hej!

Jag har varit i Stockholm denna helg och jag jag kämpat på med att göra någonting för våra hemlösa. Detta har jag gjort:

Jag har varit en tur till Norrtälje och besökt Vintergatans vänner. Jag hade med mig de två paren skor och en flaska med råmjölk. Råmjölken blev väldigt uppskattad. Det lät som att det skulle bli kalvdans av den. Vi får hålla utkik och se!

Just det, när jag väntade på bussen till Norrtälje vid Tekniska högskolan gav jag bort en banan till en hemlös kvinna. 

Jag har köpt ett nummer av Situation Stockholm. Jag köpte av en kvinna. Jag frågade om hon hade något hem (en del som säljer har ett hem enligt vad jag har förstått) men det hade hon inte. Hon sa att vandrarhemmen har blivit så dyra så det är svårt att sova där ibland. Hon sov utomhus! 

Jag gick till Medborgarplatsen och såg Gatans vänners matutdelning som de har på söndagarna 12-15. Jag hade planerat att plocka tomburkar för att panta och ge pantkvittot till någon (inte nödvändigtvis vid denna matutdelning). Jag hittade dock knappt några burkar (ej heller någonstans att panta) så när jag väl var där hade jag skrapat ihop endast två burkar. Jag tyckte det var pinsamt lite men för den som inte har något betyder två kronor mycket så jag gick fram till en i kön och räkte över mina burkar. 

På T-centralen stod en som sålde Situation Stockholm. Jag hade redan köpt ett nummer så istället köpte jag en kaffe till denne.

Jag pratade också med en tjej som försökte värva sponsorer till Läkare Utan Gränser. Jag förklarade att jag redan gör mycket. Jag sa att jag är fadder till en familj i Tanzania och att jag stöttar/köper saker till hemlösa. Hon tyckte det var bra!

Slutligen köpte jag två smörgåsar och en juice till en herre på T-centralen. Först satt han och sov och jag ville inte väcka honom så jag tänkte att jag köper något och hänger det i en påse på hans rullator men när jag kom tillbaka var han vaken så då kunde jag prata lite med honom.

Vi får se när och var nästa resa bär av!

Puma in North

Nu har skorna kommit så här kommer en bild!

Det är fodrade vinterskor. Det ena paret är i storlek 46 och det andra paret i storlek 45. Jag tänker att det är bättre att köpa i större storlekar för då finns det fler potentiella personer som kan ha dem. Jag köpte dem på rea på XXL. Jag vill minnas att de kostade 399:- paret. Det negativa med sådana här skor (har haft liknande) är att sulan är platt så är det halt halkar man omkring i det hala, tyvärr! Annars är de varma och sköna. Jag får se till att nämna just det, att sulan blir hal. Jag gör i alla fall vad jag kan för att stötta utsatta människor. Jag kan inte gör allt men något. Detta är en av alla anledningar till att jag kämpar på med att köpa begagnat till mig, då kan jag köpa nytt till den som behöver.

Hur som helst, Vintergatans vänner, som jag ska besöka nästa helg, ligger i Norrtälje. Jag har känt till denna förening i cirka två år och hela tiden velat komma och hälsa på. Jag har konstant många järn i elden så det är först nu jag har kommit till denna punkt i livet och det är jag tacksam för.

Uppdatering kommer!

November 2022

Jag skulle ha skrivit för flera månader sedan men det har inte blivit av men nu kommer det. Jag lät skicka en till hjälpsändning till Ukraina. Jag minns inte exakt vad det var men det var i alla fall blöjor, bindor, mjölkersättning och ett par skor I storlek 38. Just nu hör jag väldigt lite om kriget men det pågår fortfarande. 

Helgen den 2-4 december kommer jag befinna mig i Stockholm och min plan är att äntligen åka till Vintergatans vänner och hälsa på. Jag har beställt två par vinterskor i storlek 45 och 46 som jag ska ta med och skänka. Jag har en förmåga att vilja göra ALLT men jag kan inte göra allt. Jag vill ha med mig fler saker men detta räcker gott och väl. Man gör vad man kan. Bild på skorna kommer när jag har fått dem! 

Ta hand om er och folk ni inte tål lämnar ni i fred ❤️❤️❤️

Nike

Idag gav jag bort mina för små Nikeskor till en mamma som flytt från Ukraina. Jag trodde jag skulle ha bild på dem bland mina bilder men det hade jag visst inte. Det viktiga är i alla fall att de kommer till användning. 

Behövlig uppdatering

 Nu ska jag göra en behövlig uppdatering. När jag startade denna blogg var min tanke att jag skulle skriva om mina projekt jag utför när jag är ute och reser i världen. År 2017 började jag göra något för hemlösa när jag var ute och reste. Jag var då i Oslo med min lille son på sex månader. Jag gav bort en halv pizza till en hemlös herre och köpte en macka, banan och något mer till en annan. 

Hur som helst, när jag blev mamma insåg jag att jag inte längre kunde göra några stora resor som jag gjort tidigare. Det började bli enklare resor till våra grannländer och en del projekt hemifrån, såsom klädinsamlingar till lokala hjälporganisationer. Vi har precis genomgått två väldigt speciella år där ett virus har härjat över hela jorden. Detta har gjort att jag helt enkelt inte har kunnat resa, förutom inom landet. Detta har dock fått mig att inse en hel del saker. 

Det mest viktiga jag har insett är: 

-Jag har det väldig bra hemma= jag behöver inte resa till andra sidan jorden.

-Lika gärna som jag lägger pengar på resor så kan jag skänka de pengarna eller köpa viktiga saker och ge bort.

-Det finns ett stort hjälpbehov även i Sverige. Jag måste inte åka utomlands för att hjälpa någon.

Ja, det är de mest viktiga punkterna så nu kommer mitt arbete att ändra riktning en aning, även om det fortfarande handlar om att finnas för utsatta människor. Nyligen har jag fått upp ögonen för prematurfödda barn och jag har börjat sy babytäcken som jag ska skänka till en neonatalavdelning. Idag, faktiskt, fick jag kontakt med en tjej som levererar saker till Neo på US i Linköping så hon ska lämna över mina täcken.

Vidare, sedan cirka ett år tillbaka är jag fadder till en familj i Tanzania. Jag bidrar med 75:- per månad. Det kan låta lite men jag har funderat och funderat och kommit fram till att om jag bidrar med en mindre summa blir det också hållbart i längden. Många organisationer har en minimumsumma på 200:- och för många är det svårt att bidra med 200:- varje månad. I den organisation jag är fadder genom bidrar man med en frivillig summa och för mig är 75:- per månad hållbart. Jag känner att jag då kan fortsätta vara fadder i flera år. För mig är det viktigt att göra saker som är hållbara i längden. Jag vill inte göra något ogenomtänkt som jag sedan behöver avsluta för att jag känner att det inte håller längre.

I alla fall så kommer mitt fokus framöver framförallt att ligga på projekt jag kan utföra hemifrån, nära där jag bor eller inom landet.

Mitt första babytäcke

Det här är mitt allra första babytäcke som jag har sytt och även det första jag ska skänka till en neonatalavdelning. Fler är på gång! 💗

Minsta kläder - minnessett och begravningskläder till små barn

Jag hittade en gillasida på Facebook som en tjej driver som syr begravningskläder till små barn. Ja, ni läste rätt! Hon syr små begravingsklänningar så att barn som får lämna världen alldeles för tidigt får begravas med fina kläder. Sidan heter 'Minsta kläder - minnessett och begravningskläder till små barn'. Lisa, som driver sidan, skrev att hon sydde små klänningar av bröllopsklänningar och då smällde det till i min skalle. Min skalle sa såhär 'jag ska aldrig gifta mig igen så jag ska skänka min klänning'. 

Jag hade på mig en vit och fin, men enkel, klänning och en vit bolero med blommönster när jag blev fru. På ett sätt har jag tänkt att jag vill spara min klänning men samtidigt, jag ska aldrig gifta mig igen så nae. Kan den komma till nytta så får den göra det. Att behöva begrava sitt barn är bland det mest traumatiska man kan uppleva.

Ska sanningen fram så köpte jag klänningen på Johannamarken i Ödeshög för 100:- dagen innan vi gifte oss! No joking 🤣 Boleron hade jag köpt någon gång tidigare.

Jag är alltid noga med att skicka med ett litet brev. Det behöver inte alls vara långt! Vill ni göra samma sak eller bidra på något annat vis? Gilla sidan och släng iväg ett meddelande. 🥰

Den 24 februari

Torsdagen den 24 februari gick Ryssland in i Ukraina. Detta kom som en fullständig chock för de flesta. Vi har tampats med Covid 19 i två år. Är ett krig på sin plats då? Jag är så urless på krig, konflikter och elände men ett av mina stora mål i mitt liv är att ställa upp för de mest utsatta så här kommer en liten redogörelse. 

I onsdags kväll började jag forska i detta med hjälpsändningar. Jag hittade att Ödeshög Hjälper skulle ordna med en hjälpsändning.  En halvbekant till mig hade madrasser liggande och skulle skänka dem till en hjälpsändning. Då kom jag på att jag också skulle bidra. En människa som flyr från krig behöver helt enkelt ett nytt hem- något som är svårt att bara trolla fram men det finns annat man kan göra. Hemma hade jag en kasse med två par skor i storlek 26 och så några urväxta plagg. Detta tänkte jag att jag skulle skänka. Jag tänkte dock också på att hygienartiklar går åt så igår eftermiddag efter jobbet åkte jag till Lidl med mina pojkar och köpte två paket med blöjor, sex paket med bindor, en förpackning med mjölkersättning, två paket med våtservetter, tre barntandborstar och två tuber med barntandkräm. Min minste pojke valde en bebistandborste och en tandkrämstub. Jag bad även mina pojkar att välja ut varsitt gosedjur att skänka. Jag förklarade för dem att alla som hjälper till på något sätt är superhjältar. 

Den stickade tröjan till höger i bild har min isländska mamma stickat. Tröjan (i barnstorlek) har dock aldrig kommit till användning och nu är den alldeles för liten. Den fyller ingen funktion när den bara ligger i min garderob så nu får den verkligen göra nytta. Jeansen med brittiska flaggan på köpte jag till mig för cirka 13-14 år sedan. De är supercoola men de passar inte min kroppsform utan sitter riktigt illa så nu får de åka iväg och göra nytta.

Jag har gråtit många tårar de två senaste veckorna. Måtte kriget ta slut snart. Jag är tveksam till att det skulle finnas någon gud men jag har bett till världens alla gudar att sätta stopp för kriget och skydda oss. Ännu har ingen gud lyssnat.

Jag uppdaterar ifall jag bidrar med mer. Ta hand om er och var rädda om varandra! 🙏🏻

Jul 2021

 Då har vi jul 2021 runt knuten och som vanligt önskar jag mig ingenting så istället för att köpa till dem som har bara för att köpa så har jag köpt julklappar och skänkt till två olika organisationer. Jag och mina pojkar tog en tur till Ö&B och köpte lite allt möjligt.  Nedan kan ni se en video. Eventuella grammatiska fel behöver inte kommenteras. Lägg energi på det jag gör!

Jag har också skickat två paket med julklappar till en organisation i Norrtälje som heter Vintergatans vänner. Nedan kan ni se vad det var: kalsonger, strumpor, tamponger och sensodyne. Varför skänkte jag just detta? Att få ta på sig rena underkläder är lyx och den lyxen vill jag ge någon som har svårt att ordna med det själv. Sensodyne är egentligen en fruktansvärt äcklig tandkräm. Den är dock utomordentligt bra mot ilningar i tänderna. Jag själv besväras av ilningar men när jag använder sensodyne så håller de sig borta. Tamponger är också en lyxvara som jag gärna ger till den som har svårt att ordna med det själv.

Ett brev

Två paket

Nyköping

För några helger sedan var jag i Nyköping. På vägen upp stannade jag till på Ingelstaområdet. Där upptäckte jag en herre på cykel som tittade i papperskorgar så jag gick fram till honom och erbjöd honom ett par bananer som jag hade i bilen. Han svarade vänligt att han hade mat så han klarade sig men tackade hjärtligt för mitt erbjudande. 

I Nyköping åkte jag och mina två barn till Spökparken. En herre med rollator gick förbi och tittade i en papperskorg. Jag gick ikapp honom och gav honom fyra kronor. Det var inte mycket men det var vad jag hade på mig. Han tackade vänligt.

Stockholm

 För en tid sedan var jag en tur till Stockholm, så här kommer en liten rapport därifrån.

Jag minns inte alla turer exakt men ungefär detta gjorde jag: 

På fredagskvällen gick jag till T-centralen och gick fram till en herre som jag upplevde levde i hemlöshet. Jag frågade om han önskade något från McDonalds. Han svarade att han gärna ville ha en äppelpaj och en vatten så jag köpte det! 

På Drottninggatan satt ett par som jag förstod det som inte levde i hemlöshet men de var fattigpensionärer. Jag gav ingenting men jag satt en bra stund och pratade med dem. Det visade sig att mannen hade jobbat i Östergötland (det landskap jag kommer från). Han kom ursprungligen från Finland så jag briljerade men min lilla, lilla finska (som består av: terve, yksi, kaksi, kolme, rasva och soumalainen kirko. Jag lämnar inga garantier för stavningen). Något jag har lagt märke till är hur glada många människor blir bara av att man pratar med dem. När någon visar intresse för dem kommer de igång ordentligt och berättar om sina liv. De har ju inte många att berätta något för.

Jag gav bort ett par pantflaskor som jag hade köpt. Jag plockade även pantflaskor och gav bort. En herre som stod och räknade sina pantflaskor gav jag en femkrona då jag inte hade någon flaska just då. En kvinna erbjöd jag en femkrona men hon tackade vänligt nej. 

Något jag hade bestämt innan jag åkte var att jag skull köpa ett nummer av Situation Stockholm. När jag var på väg till tåget för att åka hem kom jag på att jag hade glömt att köpa en tidning så jag sprang tillbaka ned i 'källaren' eller vad jag ska kalla det, ni vet där på bottenplanet där det finns en Coopbutik, och hittade en försäljare så jag fick ett nummer.

Det kan hända att jag har missat något men detta var i alla fall några saker jag gjorde. Jo, jag frågade en herre om jag skulle köpa något till honom att äta men han svarade att han hade ätit. Utifrån min erfarenhet är detta vanligt. Den som inte har mycket, den saknar också habegär. Den är nöjd med det den har. Han hade fått kvällsmat och därför var det bra.

Om jag ska komma till någon slutkläm med detta inlägg så behöver man inte ge något materiellt eller ekonomiskt. Många blir så oerhört glada av att man bara pratar med dem. Föreställ dig att ingen vill prata med dig. Skulle du inte känna dig väldigt liten och ensam då? Det skulle jag. Människor har ett behov av att bli hörda. Själv har jag ett, kanske inte större än andra men i alla fall, behov av att bli hörd och sedd. Jag ringer, messar, skickar bilder och videoklipp till mina vänner som alltid ställer upp och vill höra om alla tokigheter jag hittar på, men våra medmänniskor som saknar en fast punkt och som bokstavligen bor på stationer, vem låter dem få prata och berätta om sig?

Jo, jag skulle även titta på frukostutdelningen som äger rum varje morgon utanför T-centralen runt halv sju. Jag ställde klockan och gick dit, men det var ingen där! Jag gick fram och tillbaka. Jag tog fram bilder från tidigare frukostutdelningar och studerade omgivningen och jo, jag var rätt men det var inget folk där. Ingen Kavian syntes. Hmm, jag vet inte varför!

Hur som helst så var detta en lyckad tur till vår huvudstad. Jag hoppas på att kunna komma dit snart igen.

Gasolvärmare

Genom en hjälporganisation köpte jag häromveckan en gasolvärmare till en hemlös herre. Såhär gick det till!

Organisationen efterfrågade en gasolkamin. Jag visste inte alls vad det var men när jag sökte på saken kände jag igen det. Jag hade dock ingen gasolkamin och nya kostar rätt mycket. Efter lite sökande hittade jag något som hette gasolvärmare och hörde med organisationen om det var intressant och det var det. Denna organisation ligger norr om Stockholm så det hade blivit långt att åka dit och lämna men som tur var kunde jag swisha och en av de som jobbade på organisationen kunde åka och köpa värmaren. Personen som fick värmaren hade fått tag på en liten stuga men som saknade el och vatten.